Magnethuset

Stockholms parker uppmärksammades med en särskild dag och däribland Observatorielunden. På en för tillfället uppriggad estrad försiggick aktiviteter av olika slag under fyra timmar. Ordföranden i Norrmalms stadsdelsnämnd Marianne Ekblom inledde kl. 12 med ett kort välkomst- och invigningstal. Med årets satsning är övre delen av parken nu renoverad och fortsättning skall följa.

Efter en halvtimmes improvisationsteater, med bokstavslekar och ordtrolleri av ett par från Stockholms Improvisationsstudio, blev det dags för vår Nils-Erik Olsson att äntra scenen. Han började med en kort beskrivning av Carl Hårlemans observatorium från 1753 – genom sin konstruktion överlägset dåtidens likar i landet – för att därefter presentera STAR och dess aktiviteter i Magnethuset. Hur föreningen (då SAK) fick i uppdrag att flytta Ferdinand Bobergs refraktor från Skansen till Kullen, bygget av kupolen m.m. Sedan fick åhörarna veta litet om vad STAR:s medlemmar gör i dag. Nippe menade att amatörastronomerna är väl så hängivna sina uppdrag som proffsen. Innebörden av ordet amatör skall borga för det (från latinets amare = älska). Slutligen inbjöds den närvarande allmänheten att besöka Magnethuset och vår stora reflektor där, förberedd för solobservation, med information och guidning. Nere på gården var också vårt solteleskop uppställt, med några solfläckar synliga så länge molnen höll sig borta.

Därefter följde ytterligare litet improvisationsteater innan antikvarie Mats Hayen från Stockholms stadsarkiv från estraden gav oss några glimtar om Stockholms parker och dess stadsträdgårdsmästare genom tiderna. Han påminde om några litterära referenser till Observatorielunden som finns bevarade, bl.a. dagboksanteckningar av Per Wargentins dotter och Haqvin Selanders söner. Historien om det intensiva motståndet från professor Asplund och andra mot att Sigrid Fridmans staty ”Kentauren” (slutligen) 1939 ställdes upp på kullen ovanför ”hans” stadsbibliotek var av det tragikomiska slaget.

Text: Bertil Forslund

Liksom under tidigare år medverkade STAR i evenemanget. Oj, vilket astronomiintresse som tycks ligga latent hos stockholmarna! Fler än 500 besökare prickades av i Magnethuset för att få en titt i vårt stora teleskop. Nästan från start ringlade kön ända bort från Gamla Observatoriet och sessionen, som var tänkt att avslutas vid midnatt enligt program, fick förlängas till 01:30. Man förvånas som vanligt över anstormningen, särskilt som annonseringen av evenemanget varit minimal.

Lyckligtvis hade Gunnar Lövsund, Bengt Rutersten och Roger Wallberg riggat upp sina egna teleskop ute på gårdsplanen för att ge de köande chans att observera valda himmelsobjekt under väntetiden. Många nöjde sig också med den titten och säkert hundra personer avstod från köandet och fullföljde aldrig med ett besök i Magnethuskupolen. Där kämpade annars Håkan Lundberg ensam hela kvällen och visade natthimlen genom STARs Schmidt-Cassegrain. Molnfritt var det också och Månen så lämpligt i halvfas och bra position. Troligen hade flera besökare önskat sig en längre stund uppe i kupolen, men tiden måste begränsas med tanke på alla otåligt väntande.

Tidigare på kvällen med start kl. 18, innan det blivit mörkt vid 21-tiden, hade Nippe Olsson rivit av en dubbelföreläsning om Universum och även beskrivit STARs roll i sammanhanget. Han erinrade om vad de gamla mästarna: Tyko Brahe, Johannes Kepler, Isaac Newton och Albert Einstein blivit evigt ihågkomna för. I övrigt beskrev Nippe, med bilder, vad som finns att se på vår natthimmel, med eller utan kikare: Månen, Solen, planeterna och hur dessa kan tänkas ha uppstått och fått sin plats i Vintergatan. Nebulosor och galaxer presenterades, men även knepigare saker som teorier om Universums födelse och utveckling. Avslutningsvis kryddade han anrättningen med litet Mörk materia och Mörk energi.

Text: Bertil Forslund

Till denna bidrog STAR som tidigare år med Öppet hus. Nippe Olsson höll en dubbelföreläsning: ”En titt ut i universum med avstamp i historien om Observatoriekullen” från kl. 18 till framåt 21. Efter en genomgång av olika teleskopkonstruktioner från Newtons enkla reflektor till VLT på Paranal i Chile via William Herschels 40 fots-jätte m.fl. gav Nippe historien bakom Stockholms observatorium och Magnethuset. Han diskuterade därefter Vintergatans struktur och hur man studerar den med hjälp av detektorer vid olika frekvenser. Bland övrigt som avhandlades var Dopplereffekten och Ole Römers metod för bestämning av ljusets hastighet. Föredragen upp-skattades av åhörarna, men det dimmiga vädret gjorde tyvärr ett efterföljande besök med stjärnskådning i STARs observationskupol meningslöst, vilket förstås var en besvikelse för besökarna.

Text: Bertil Forslund

Detta årligen återkommande evenemang omfattar ett stort antal museer och organisationer med kulturell anknytning. STAR brukar få många gäster och så var fallet även denna kväll då vi räknade in närmare 500 intresserade. Vår eminente talare Nippe Olsson höll två föredrag för fulla hus. De handlade om bl.a. Observatoriekullens och STARs historia, bristen på mörker, vetenskapliga metoder, exoplaneter, stjärnors livsprocesser, svarta hål, mörk materia och universums ålder. Klockan 21.00 släppte vi in de första ivrigt väntande att titta i vårt teleskop på en vacker månskära.

Senare kunde Jupiter skymtas bland de tätnande molnen. Man kan inte låta bli att förundras över tålmodigheten hos de som kan stå i timmar och vänta på sin tur att komma upp i vår kupol. Och trots att somliga inte fått se mer än moln så verkade de rätt nöjda ändå. När vi vinkade av de sista gästerna hade klockan hunnit bli 01.00.

Text: Gunnar Lövsund