SAK (Stockholms Amatörastronomiska Klubb)
1963 gjorde Svenska Astronomiska Sällskapet ett upprop för att starta en amatörverksamhet. Sällskapet var annars mest en sammanslutning av yrkesastronomer. En av de första som hörsammade kallelsen var Rickard Billeryd. Tillsammans med ett 70-tal andra (bl.a. Lennart Dahlmark) bildade han Stockholms Amatörastronomiska Klubb (SAK). Klubben startade läsecirklar med bl.a. tidskrifterna “Sky & Telescope” och “Sterne and Weltraum”. Man startade också klubbtidningen Polaris i A5-format. Eftersom klubben inte hade någon egen lokal hölls mötena i Universitetets lokaler på Kungstensgatan 45. Man gjorde också en hel del studiebesök på olika platser.
1964 fick klubben möjlighet att disponera kupolen i Gamla Observatoriet på Observatoriekullen. Den var då mest en skräpkammare som fick röjas ur. SAK fick ganska snart överta en 13 cm Zeissrefraktor som stått på Skansen sedan 1910. Den renoverades av Lennart Dahlmark och Lage Johansson och sattes på plats i kupolen 1965. Refraktorn står där fortfarande och har gjort god tjänst både för egna observationer och för visningar för allmänheten.
1978 upptäckte Rickard Billeryd genom sitt arbete att en kupol (den östra) i Meridianpassagehuset vid observatoriet i Saltsjöbaden stod tom och att en del instrument låg oanvända på golvet i huset. SAK fick tillstånd att dels använda kupolen, dels disponera de astronomiska instrument som donerats till Kungliga Vetenskapsakademien av överingenjör Oscar Wibergs arvingar. Wiberg (1886-1965) var en hängiven amatörastronom i Finspång. Instrumenten var i stort behov av renovering. Denna genomfördes av SAK under Rickard Billeryds ledning på hans arbetsplats på Sabbatsbergs sjukhus. Cassegrainreflektorn av märket Zeiss plockades ner i minsta detalj och rostskyddades och lackerades. Efter nära 35 år är den fortfarande i fint skick. Den östra kupolen i Meridianpassagehuset snyggades upp med målning av väggar och slipning av golv innan teleskopet monterades där (1979).
Astrofoto var ett intresse inom SAK, men till detta passade inte Cassegraintuben. Ett Newtonteleskop byggdes därför och monterades på Cassegraintuben, som kunde användas för följning vid långa exponeringar. Det var klart i slutet av 1980.
Vid den här tiden fick SAK också disponera den västra kupolen i Meridianpassagehuset. Väggarna målades och en betongpelare gjöts. På pelaren placerades en 11 cm refraktor av märke Steinheil. Instrumentet hade renoverats under vintern 1980/81.
SAK fick nu tillstånd att överta det lilla rum som hyste ett litet meridianpassageinstrument för mätning av stjärnors positioner. Detta med tillhörande pelare togs bort och spaltöppningen i taket lades igen och isolerades. Väggarna målades och nytt golv lades in. Med ett el-element hade man nu (1983) ett rum där man kunde förvara prylar och värma sig mellan observationspassen i kupolen. Eftersom SAK visat framfötterna i kupolerna och värmerummet och dessutom hade elektronikkunniga medlemmar blev de tillfrågade om de kunde sätta igång radioteleskopet i det återstående rummet i Meridianpassagehuset. Rummet i sig behövde inte renoveras. Men efter en del möten kom man 1985 fram till att det inte fanns intresse eller resurser att fortsätta projektet.
1986 flyttades Steinheilrefraktorn från västra kupolen till Magnethuset på Observatoriekullen och ersattes med en 13 cm Zeissrefraktor från Oscar Wibergs observatorium i Finspång.
I samband med att Gamla observatoriet på Observatoriekullen skulle tömmas (1986) blev SAK engagerat att delta i renoveringen av Magnethuset, vilket bl. a. innebar att bygga en kupol. SAK:s medlem Ivar Hamberg gjorde ritningarna till kupolen. Det var ett stort arbete att riva taket, bygga nytt golv med trappa upp till kupolen, bygga själva kupolen samt att gjuta en pelare för teleskop. Dessutom renoverades stora salen i huset. Visst jobb utfördes dock av yrkesfolk. 14 april 1991 kunde Magnethuset högtidligt invigas som amatörobservatorium.
ASP (Astronomiska Sällskapet Plejaderna)
Astronomiska Sällskapet Plejaderna startades omkring 1973 och hade från början ett fåtal medlemmar. I samband med en rymdutställning på Wennergren Center 1977 växte medlemsantalet till mer än 250 stycken, mestadels ungdomar. Tidningen ASP-nytt gavs ut med upp till 12 nummer per år. En lokal i Vällingby utnyttjades för möten. Ledande personer var bl.a. Johan Schildt, Anders Borg, Anders Larsson och Jörgen Petersson.
DAK (Djursholms Astronomiska Klubb)
Djursholms Astronomiska Klubb hade observatoriet i Djursholms samskola som samlingspunkt. Från bildandet i mitten på 1960-talet hette klubben Djursholms Samskolas Astronomiska Klubb, DSAK, men ändrades omkring 1969 till Djursholms Astronomiska Klubb, DAK. Klubben var mycket livaktig under 1970-talet och ordnade bl.a. några solförmörkelseresor för medlemmar och andra intresserade. Vid tiden för STARs bildande hade verksamheten mer eller mindre avsomnat och 1990 lades klubben ner.
STAR (Stockholms Amatörastronomer)
Stockholms Amatörastronomer bildades 10 februari 1988 genom sammanslagning av SAK och ASP. Antalet medlemmar var då c:a 230 st. Tidningen Polaris upphörde och i dess ställe kom Stella. Föreningen fortsatte som en underavdelning till Svenska Astronomiska Sällskapet. 18 februari 1990 uppgick DAK officiellt i STAR, som då skulle ansvara för Verksamheten i Djursholms samskola. Teleskopet och observatoriekupolen där rustades upp, men sedan hände inte så mycket mer på den fronten.
I stadgarna anges att STARs uppgift är att bedriva verksamheter som samlar astronomiintresserade och sprider intresset för astronomi, främst i Stockholmsområdet. Detta har föreningen gjort i samarbete med Observatoriemuseet genom regelbundna visningar för allmänheten av stjärnhimlen både i Magnethuset och i Gamla observatoriet. Efter renoveringen av Magnethuset fanns nu en ordentlig klubblokal, där medlemmarna kunde samlas för interna träffar med föreläsningar och bedriva egna astronomiska studier med STARs teleskop. Föreningen hade fått ett 8” teleskop (Celestron C8) med tillbehör genom Stiftelsen Observatoriekullen. Så småningom inköptes även en liten 63 mm Zeissrefraktor som mestadels har använts för att projicera solen vid visningar. C8-teleskopet led tyvärr av vibrationer, som inte gick att komma till rätta med. Det ersattes därför år 2000 med ett 10” Meade LX200. Efter god tjänst började det krångla vid kyla och pensionerades. År 2013 ersattes det med ett Celestron CPC1100 GPS XLT. Det är ett gaffelmonterat teleskop i likhet med det gamla med öppning 11” (280 mm) och fokallängd 2800 mm (f/10).
Förutom ordinarie visningar har STAR haft specialvisningar för allmänheten i samband med solförmörkelser, månförmörkelser, Venuspassager och kometer. Vi har medverkat vid många olika arrangemang – vid vattenfestivaler, rymdutställningar, Observatoriekullens Dag, Astronomins Dag och Natt och annat. Det har ofta varit massor med besökare vid dessa tillfällen. Åtskilliga tusen har det blivit med tiden.
Vi har flera gånger hjälpt skolor med råd och anvisningar avseende deras observatorier.Vi är inte heller helt okända i radio, TV och press. STAR har ett ganska omfattande bibliotek, som växer hela tiden. Det innehåller många intressanta böcker av äldre årgångar liksom modernare handböcker för den praktiske amatörastronomen.
Sedan 2019 delar vi lokalerna i Magnethuset med Astronomisk Ungdom.
Grupper av SAK/STAR-medlemmar har genom åren gjort resor med astronomisk anknytning till bl.a.
- Helsingfors 1989 – studiebesök hos URSA, Finlands astronomiförening
- Solförmörkelser i Florida, Kenya, Finland, Ungern, Turkiet
- Observationer på/i
- Kanarieöarna 1986 och 2004
- Marocko 2007
- Namibia 2009 och 2012
- Åland 2010
Sedan STARs bildande har verksamheten i Observatoriet i Saltsjöbaden tyvärr avtagit till förmån för Magnethuset. Vi har gjort lite smärre reparationer och förbättringar av kupoler och teleskop och vi har då och då uppskattade observationskvällar därute. Det är mörkare där än i stan och fler medlemmar borde kunna utnyttja möjligheterna.
STAR har haft ett gott och värdefullt samarbete med Svenska Astronomiska Sällskapet, Kungliga Vetenskapsakademien, Observatoriemuseet, Stiftelsen Observatoriekullen och Observatoriekullens Vänförening.