Magnethuset

STAR tog del i det landsomfattande evenemanget, nu som under tidigare år, och ställde upp med föredrag och teleskop­demonstration för allmänheten. Bland funktionärerna som gjort förberedelser i Magnethuset och därefter från kl. 18 skötte försäljning av kaffe med tilltugg, syntes bl.a. Oscar Zanetta, Hans-Erik Barner, Anton Vannesjö och Håkan Lundberg. Efter kl. 21 och mörkrets inbrott bjöds allmänheten i mindre grupper upp till kupolen. Där fanns Gunnar Lövsund, Bernt Balkh och Gunnar Bokhagen redo att demonstrera vårt stora teleskop och berätta om hur det används.

Dessförinnan, med start vid 18-tiden, höll Nils-Erik Olsson en dubbelföreläsning betitlad ”Vårt gåtfulla Universum”. Han inledde med ett historiskt perspektiv på astronomi och Universums utforskning, från forntida stjärnskådning till hur så småningom Solen sattes i centrum av Kopernicus och efterföljare. Vidare en genomgång av teleskopens utveckling från Galileis och Newtons enkla kikare till dagens jätteinterferometer på Cerro Paranal med sin adaptiva optik, samt förstås rymdteleskopen. Så följde en presentation av mer eller mindre lättobserverade rymdobjekt som stjärnor, planeter, asteroider, kometer, galaxer och svarta hål.

Avslutningsvis ställdes åhörarna inför några av Världsalltets gåtor:

• Finns det liv på andra planeter?
• Eftersom bara 4 % av Universums totala massa är känd, i form av stjärnor, planeter och interstellär gas, vad är då resten? 23 % har beräknats vara osynlig s.k. ”mörk materia”(?). Resterande 73 % benämns t.v. ”mörk energi”(??).
• Hur stort är egentligen Universum?
• Kan det samtidigt existera flera parallella Universa?

Måndagsvädret var mulet och småregnigt, d.v.s. inte särskilt inbjudande för personer som önskade få se stjärnhimlen genom STARs teleskop. Besökarantalet blev därför relativt lågt denna gång -knappt 50. Ändå räckte det till några grupper, som slussades upp i kupolen för visning av vår Schmidt-Cassegrain reflektor, och faktiskt höll regnet upp vid några tillfällen tillräckligt länge för demonstration av optiken.

Text: Bertil Forslund

 

Liksom under tidigare år medverkade STAR i evenemanget. Vårt nyrustade och städade Magnethus stod redo 18:00 för att välkomna allmänheten till föredrag och stjärnskådning genom våra teleskop. I år tror jag att vi hade förberett oss extra noga, att döma av den livliga mail-trafiken som veckan innan försiggått mellan Oscar Zanetta (som av styrelsen utsetts till särskilt ansvarig) och Gunnar Lövsund, Nils-Erik Olsson, Katarina Art, Bengt Rutersten, Bernt Balkh, Anton Vannesjö m.fl. medlemmar. Så var det också litet extra pirrigt denna gång med premiär för kaffeförsäljning till besökarna och viss osäkerhet om de nya elinstallationerna var rätt säkrade m.m.

Föredraget med titeln ”Vårt gåtfulla Universum – är det oändligt?” var komponerat av Peter Nerman, som givetvis tänkt hålla det också. Tyvärr drabbades han av ryggskott på lördagen och blev ohjälpligt sängliggande. Med mycket kort varsel ryckte veteranen Nippe Olsson in. Han hade egentligen haft andra planer för kvällen men genomförde nu dubbla föreställningar med hjälp av Peters bildmaterial på laptop. Som vanligt blev det många frågor från intresserade åhörare i den fyllda salongen.

Efter kl. 21 och mörkrets inbrott öppnades kupolen för alla intresserade, som av Oscar slussades in i mindre grupper. Tyvärr var det för molnigt för riktig stjärnskådning, men Bernt och Gunnar demonstrerade vårt stora teleskop på fjärran objekt i stadsprofilen (Engelbrektskyrkans tornur) och besökarna sade sig vara nöjda därmed. På gården hade dessutom Bengt riggat upp sin Celestron C11 och han kunde faktiskt hitta en och annan stjärna som studieobjekt genom luckor i molnen.

Kaffeförsäljningen (med bullar) utomhus, som sköttes av Anton och medhjälpare, tycks ha varit en succé (uppemot 40 törstiga kunder) och gav en extra dimension till rum-tiden åt STARs Kulturnatt. Totalt räknade vi in 303 besökare varav den sista lämnade oss vid 1-tiden.

Text: Bertil Forslund
Foto: Gunnar Lövsund

 

 

Åtminstone 1 gång om året behövs en ordentlig rengöring av vår föreningslokal i Magnethuset. Med alla medlemmar och besökare som kommer hit så blir det smutsigt och rörigt trots att man hjälpligt försöker hålla någon slags ordning. Den här gången var vi 7 stycken som fejade överallt.

Text och foto: Gunnar Lövsund

STAR bidrog till evenemanget bl.a. med en demonstration av vårt stora teleskop i Magnethuset. Observerandet för allmänheten fick dock denna gång begränsa sig till avlägsna objekt i stadsprofilen; kyrktorn och liknande. Vädret var nämligen genuint mulet med överhängande regnrisk. Trots det hade ett 30-tal personer mött upp. De fick före teleskopvisningen, ledd av Bernt Balkh, i två omgångar från kl. 18 – 21 höra Nils-Erik ”Nippe” Olsson återge exempel från Astronomins historia. Det rörde sig från Kopernikus och Galilei via Newton och Herschel till moderna tankar av Einstein om gravitations- och relativitetsteori. Teorier om stjärnornas utveckling beskrevs också kortfattat, liksom något om gravitationsvågor, ”mörk energi” och ”mörk materia”. Nippe avslutade med glimtar från Stockholms Observatoriums historia – nu i AlbaNova men från 1753 på Kullen och 1931 i Saltsjöbaden. Han glömde förstås inte STAR, från 1965 och framåt efterträdaren på Kullen.

Text: Bertil Forslund

Stockholms parker uppmärksammades med en särskild dag och däribland Observatorielunden. På en för tillfället uppriggad estrad försiggick aktiviteter av olika slag under fyra timmar. Ordföranden i Norrmalms stadsdelsnämnd Marianne Ekblom inledde kl. 12 med ett kort välkomst- och invigningstal. Med årets satsning är övre delen av parken nu renoverad och fortsättning skall följa.

Efter en halvtimmes improvisationsteater, med bokstavslekar och ordtrolleri av ett par från Stockholms Improvisationsstudio, blev det dags för vår Nils-Erik Olsson att äntra scenen. Han började med en kort beskrivning av Carl Hårlemans observatorium från 1753 – genom sin konstruktion överlägset dåtidens likar i landet – för att därefter presentera STAR och dess aktiviteter i Magnethuset. Hur föreningen (då SAK) fick i uppdrag att flytta Ferdinand Bobergs refraktor från Skansen till Kullen, bygget av kupolen m.m. Sedan fick åhörarna veta litet om vad STAR:s medlemmar gör i dag. Nippe menade att amatörastronomerna är väl så hängivna sina uppdrag som proffsen. Innebörden av ordet amatör skall borga för det (från latinets amare = älska). Slutligen inbjöds den närvarande allmänheten att besöka Magnethuset och vår stora reflektor där, förberedd för solobservation, med information och guidning. Nere på gården var också vårt solteleskop uppställt, med några solfläckar synliga så länge molnen höll sig borta.

Därefter följde ytterligare litet improvisationsteater innan antikvarie Mats Hayen från Stockholms stadsarkiv från estraden gav oss några glimtar om Stockholms parker och dess stadsträdgårdsmästare genom tiderna. Han påminde om några litterära referenser till Observatorielunden som finns bevarade, bl.a. dagboksanteckningar av Per Wargentins dotter och Haqvin Selanders söner. Historien om det intensiva motståndet från professor Asplund och andra mot att Sigrid Fridmans staty ”Kentauren” (slutligen) 1939 ställdes upp på kullen ovanför ”hans” stadsbibliotek var av det tragikomiska slaget.

Text: Bertil Forslund