Historia – Klubben STAR

SAK (Stockholms Amatörastronomiska Klubb)

1963 gjorde Svenska Astronomiska Sällskapet ett upprop för att starta en amatör­verksamhet. Sällskapet var annars mest en samman­slutning av yrkes­astronomer. En av de första som hörsammade kallelsen var Rickard Billeryd. Tillsammans med ett 70-tal andra (bl.a. Lennart Dahlmark) bildade han Stockholms Amatör­astronomiska Klubb (SAK). Klubben startade läsecirklar med bl.a. tidskrifterna “Sky & Telescope” och “Sterne and Weltraum”. Man startade också klubbtidningen Polaris i A5-format. Eftersom klubben inte hade någon egen lokal hölls mötena i Universitetets lokaler på Kungstens­gatan 45. Man gjorde också en hel del studiebesök på olika platser.

1964 fick klubben möjlighet att disponera kupolen i Gamla Observatoriet på Observatorie­kullen. Den var då mest en skräp­kammare som fick röjas ur. SAK fick ganska snart överta en 13 cm Zeissrefraktor som stått på Skansen sedan 1910. Den renoverades av Lennart Dahlmark och Lage Johansson och sattes på plats i kupolen 1965. Refraktorn står där fortfarande och har gjort god tjänst både för egna observationer och för visningar för allmänheten.

Rickard Billeryd

1978 upptäckte Rickard Billeryd genom sitt arbete att en kupol (den östra) i Meridian­passage­huset vid observatoriet i Saltsjö­baden stod tom och att en del instrument låg oanvända på golvet i huset. SAK fick tillstånd att dels använda kupolen, dels disponera de astronomiska instrument som donerats till Kungliga Vetenskaps­akademien av överingenjör Oscar Wibergs arvingar. Wiberg (1886-1965) var en hängiven amatör­astronom i Finspång. Instrumenten var i stort behov av renovering. Denna genomfördes av SAK under Rickard Billeryds ledning på hans arbetsplats på Sabbatsbergs sjukhus. Cassegrainreflektorn av märket Zeiss plockades ner i minsta detalj och rostskyddades och lackerades. Efter nära 35 år är den fortfarande i fint skick. Den östra kupolen i Meridian­passage­huset snyggades upp med målning av väggar och slipning av golv innan teleskopet monterades där (1979).

Astrofoto var ett intresse inom SAK, men till detta passade inte Cassegraintuben. Ett Newton­teleskop byggdes därför och monterades på Cassegraintuben, som kunde användas för följning vid långa exponeringar. Det var klart i slutet av 1980.

Vid den här tiden fick SAK också disponera den västra kupolen i Meridian­passagehuset. Väggarna målades och en betongpelare gjöts. På pelaren placerades en 11 cm refraktor av märke Steinheil. Instrumentet hade renoverats under vintern 1980/81.

SAK fick nu tillstånd att överta det lilla rum som hyste ett litet meridian­passage­instrument för mätning av stjärnors positioner. Detta med tillhörande pelare togs bort och spaltöppningen i taket lades igen och isolerades. Väggarna målades och nytt golv lades in. Med ett el-element hade man nu (1983) ett rum där man kunde förvara prylar och värma sig mellan observationspassen i kupolen. Eftersom SAK visat framfötterna i kupolerna och värmerummet och dessutom hade elektronik­kunniga medlemmar blev de tillfrågade om de kunde sätta igång radio­teleskopet i det återstående rummet i Meridian­passage­huset. Rummet i sig behövde inte renoveras. Men efter en del möten kom man 1985 fram till att det inte fanns intresse eller resurser att fortsätta projektet.

1986 flyttades Steinheil­refraktorn från västra kupolen till Magnet­huset på Observatorie­kullen och ersattes med en 13 cm Zeiss­refraktor från Oscar Wibergs observatorium i Finspång.

I samband med att Gamla observatoriet på Observatoriekullen skulle tömmas (1986) blev SAK engagerat att delta i renoveringen av Magnethuset, vilket bl. a. innebar att bygga en kupol. SAK:s medlem Ivar Hamberg gjorde ritningarna till kupolen. Det var ett stort arbete att riva taket, bygga nytt golv med trappa upp till kupolen, bygga själva kupolen samt att gjuta en pelare för teleskop. Dessutom renoverades stora salen i huset. Visst jobb utfördes dock av yrkesfolk. 14 april 1991 kunde Magnethuset högtidligt invigas som amatörobservatorium.

ASP (Astronomiska Sällskapet Plejaderna)

Astronomiska Sällskapet Plejaderna startades omkring 1973 och hade från början ett fåtal medlemmar. I samband med en rymdutställning på Wennergren Center 1977 växte medlemsantalet till mer än 250 stycken, mestadels ungdomar. Tidningen ASP-nytt gavs ut med upp till 12 nummer per år. En lokal i Vällingby utnyttjades för möten. Ledande personer var bl.a. Johan Schildt, Anders Borg, Anders Larsson och Jörgen Petersson.

DAK (Djursholms Astronomiska Klubb)

Djursholms Astronomiska Klubb hade observatoriet i Djursholms samskola som samlingspunkt. Från bildandet i mitten på 1960-talet hette klubben Djursholms Samskolas Astronomiska Klubb, DSAK, men ändrades omkring 1969 till Djursholms Astronomiska Klubb, DAK. Klubben var mycket livaktig under 1970-talet och ordnade bl.a. några sol­förmörkelse­resor för medlemmar och andra intresserade. Vid tiden för STARs bildande hade verksamheten mer eller mindre avsomnat och 1990 lades klubben ner.

STAR (Stockholms Amatörastronomer)

Stockholms Amatörastronomer bildades 10 februari 1988 genom sammanslagning av SAK och ASP. Antalet medlemmar var då c:a 230 st. Tidningen Polaris upphörde och i dess ställe kom Stella. Föreningen fortsatte som en underavdelning till Svenska Astronomiska Sällskapet. 18 februari 1990 uppgick DAK officiellt i STAR, som då skulle ansvara för Verksamheten i Djursholms samskola. Teleskopet och observatoriekupolen där rustades upp, men sedan hände inte så mycket mer på den fronten.

I stadgarna anges att STARs uppgift är att bedriva verksamheter som samlar astronomi­­intresserade och sprider intresset för astronomi, främst i Stockholms­området. Detta har föreningen gjort i samarbete med Observatoriemuseet genom regelbundna visningar för allmänheten av stjärnhimlen både i Magnethuset och i Gamla observatoriet. Efter renoveringen av Magnethuset fanns nu en ordentlig klubblokal, där medlemmarna kunde samlas för interna träffar med föreläsningar och bedriva egna astronomiska studier med STARs teleskop. Föreningen hade fått ett 8” teleskop (Celestron C8) med tillbehör genom Stiftelsen Observatoriekullen. Så småningom inköptes även en liten 63 mm Zeiss­refraktor som mestadels har använts för att projicera solen vid visningar. C8-teleskopet led tyvärr av vibrationer, som inte gick att komma till rätta med. Det ersattes därför år 2000 med ett 10” Meade LX200. Efter god tjänst började det krångla vid kyla och pensionerades. År 2013 ersattes det med ett Celestron CPC1100 GPS XLT. Det är ett gaffelmonterat teleskop i likhet med det gamla med öppning 11” (280 mm) och fokallängd 2800 mm (f/10).

Förutom ordinarie visningar har STAR haft specialvisningar för allmänheten i samband med solförmörkelser, månförmörkelser, Venuspassager och kometer. Vi har medverkat vid många olika arrangemang – vid vatten­festivaler, rymd­utställningar, Observatorie­kullens Dag, Astronomins Dag och Natt och annat. Det har ofta varit massor med besökare vid dessa tillfällen. Åtskilliga tusen har det blivit med tiden.

Vi har flera gånger hjälpt skolor med råd och anvisningar avseende deras observatorier.Vi är inte heller helt okända i radio, TV och press. STAR har ett ganska omfattande bibliotek, som växer hela tiden. Det innehåller många intressanta böcker av äldre årgångar liksom modernare handböcker för den praktiske amatörastronomen.

Sedan 2019 delar vi lokalerna i Magnethuset med Astronomisk Ungdom.

Grupper av SAK/STAR-medlemmar har genom åren gjort resor med astronomisk anknytning till bl.a.

  • Helsingfors 1989 – studiebesök hos URSA, Finlands astronomiförening
  • Solförmörkelser i Florida, Kenya, Finland, Ungern, Turkiet
  • Observationer på/i
    • Kanarieöarna 1986 och 2004
    • Marocko 2007
    • Namibia 2009 och 2012
    • Åland 2010

Sedan STARs bildande har verksamheten i Observatoriet i Saltsjöbaden tyvärr avtagit till förmån för Magnethuset. Vi har gjort lite smärre reparationer och förbättringar av kupoler och teleskop och vi har då och då uppskattade observationskvällar därute. Det är mörkare där än i stan och fler medlemmar borde kunna utnyttja möjligheterna.

STAR har haft ett gott och värdefullt samarbete med Svenska Astronomiska Sällskapet, Kungliga Vetenskapsakademien, Observatoriemuseet, Stiftelsen Observatoriekullen och Observatoriekullens Vänförening.

2020-03-02 Kupolreparation

Anordningen för kupoldrivning.

Vi hade bestämt oss för att fixa kupolens drivning uppe i Magnethuset denna måndag. Den kärvar och fastnar på sin väg runt, och nu ville vi få vridningen att gå bättre.

Jan Art och Gunnar Lövsund tittade på konstruktionen av drivnings­motorn och kom fram till hur man skulle kunna spänna upp drivhjulet mot skenan som kupolen står på.

Med lite CRC556 och en skiftnyckel så lyckades vi få drivningen att fungera nästan felfritt. Det gick att snurra kupolen medsols ett helt varv. Däremot så fastnade den några gånger på väg runt motsols. Men det är mycket bättre än det var förut och inte så tungt att hjälpa till att vrida genom att putta på kupolen!

Text och bild: Katarina Art

Jan Art t.v. och Gunnar Lövsund fixar kupoldrivningen.

2019-10-21 Öppet hus för allmänheten i Magnethuset

Det blev mulet väder naturligtvis när STAR hade bjudit in allmänheten på teleskopvisning och stjärnskådning. Några besökare kom i alla fall till Magnethuset denna kväll, med Gunnar Lövsund och Berndt Balkh som förevisare i kupolen. Nils-Erik Olsson höll ett föredrag, med vackra och pedagogiska ljusbilder, om ”Vårt gåtfulla Universum”. Vår lokal var långt ifrån full, men att döma av alla frågor och den livliga diskussionen efteråt var det en intresserad skara åhörare.

Text: Bertil Forslund

2019-09-28 Astronomins Dag Och Natt (ADON)

STAR tog del i det landsomfattande evenemanget, nu som under tidigare år, och ställde upp med föredrag och teleskop­demonstration för allmänheten. Bland funktionärerna som gjort förberedelser i Magnethuset och därefter från kl. 18 skötte försäljning av kaffe med tilltugg, syntes bl.a. Oscar Zanetta, Hans-Erik Barner, Anton Vannesjö och Håkan Lundberg. Efter kl. 21 och mörkrets inbrott bjöds allmänheten i mindre grupper upp till kupolen. Där fanns Gunnar Lövsund, Bernt Balkh och Gunnar Bokhagen redo att demonstrera vårt stora teleskop och berätta om hur det används.

Dessförinnan, med start vid 18-tiden, höll Nils-Erik Olsson en dubbelföreläsning betitlad ”Vårt gåtfulla Universum”. Han inledde med ett historiskt perspektiv på astronomi och Universums utforskning, från forntida stjärnskådning till hur så småningom Solen sattes i centrum av Kopernicus och efterföljare. Vidare en genomgång av teleskopens utveckling från Galileis och Newtons enkla kikare till dagens jätteinterferometer på Cerro Paranal med sin adaptiva optik, samt förstås rymdteleskopen. Så följde en presentation av mer eller mindre lättobserverade rymdobjekt som stjärnor, planeter, asteroider, kometer, galaxer och svarta hål.

Avslutningsvis ställdes åhörarna inför några av Världsalltets gåtor:

  • Finns det liv på andra planeter?
  • Eftersom bara 4 % av Universums totala massa är känd, i form av stjärnor, planeter och interstellär gas, vad är då resten? 23 % har beräknats vara osynlig s.k. ”mörk materia”(?). Resterande 73 % benämns t.v. ”mörk energi”(??).
  • Hur stort är egentligen Universum?
  • Kan det samtidigt existera flera parallella Universa?

Måndagsvädret var mulet och småregnigt, d.v.s. inte särskilt inbjudande för personer som önskade få se stjärnhimlen genom STARs teleskop. Besökarantalet blev därför relativt lågt denna gång -knappt 50. Ändå räckte det till några grupper, som slussades upp i kupolen för visning av vår Schmidt-Cassegrain reflektor, och faktiskt höll regnet upp vid några tillfällen tillräckligt länge för demonstration av optiken.

Text: Bertil Forslund

 

2019-04-27 Kulturnatt Stockholm

Välfylld sal vid Nippes föredrag.

Liksom under tidigare år medverkade STAR i evenemanget. Vårt nyrustade och städade Magnethus stod redo 18:00 för att välkomna allmänheten till föredrag och stjärnskådning genom våra teleskop. I år tror jag att vi hade förberett oss extra noga, att döma av den livliga mail-trafiken som veckan innan försiggått mellan Oscar Zanetta (som av styrelsen utsetts till särskilt ansvarig) och Gunnar Lövsund, Nils-Erik Olsson, Katarina Art, Bengt Rutersten, Bernt Balkh, Anton Vannesjö m.fl. medlemmar. Så var det också litet extra pirrigt denna gång med premiär för kaffeförsäljning till besökarna och viss osäkerhet om de nya elinstallationerna var rätt säkrade m.m.

Föredraget med titeln ”Vårt gåtfulla Universum – är det oändligt?” var komponerat av Peter Nerman, som givetvis tänkt hålla det också. Tyvärr drabbades han av ryggskott på lördagen och blev ohjälpligt sängliggande. Med mycket kort varsel ryckte veteranen Nippe Olsson in. Han hade egentligen haft andra planer för kvällen men genomförde nu dubbla föreställningar med hjälp av Peters bildmaterial på laptop. Som vanligt blev det många frågor från intresserade åhörare i den fyllda salongen.

Besökarna börjar samlas för observation.

Efter kl. 21 och mörkrets inbrott öppnades kupolen för alla intresserade, som av Oscar slussades in i mindre grupper. Tyvärr var det för molnigt för riktig stjärnskådning, men Bernt och Gunnar demonstrerade vårt stora teleskop på fjärran objekt i stadsprofilen (Engelbrektskyrkans tornur) och besökarna sade sig vara nöjda därmed. På gården hade dessutom Bengt riggat upp sin Celestron C11 och han kunde faktiskt hitta en och annan stjärna som studieobjekt genom luckor i molnen.

Kaffeförsäljningen (med bullar) utomhus, som sköttes av Anton och medhjälpare, tycks ha varit en succé (uppemot 40 törstiga kunder) och gav en extra dimension till rum-tiden åt STARs Kulturnatt. Totalt räknade vi in 303 besökare varav den sista lämnade oss vid 1-tiden.

Text: Bertil Forslund
Foto: Gunnar Lövsund

Anton Vannesjö serverar kaffe. Leif Lundgren övervakar.
Oscar Zanetta sköter insläppet.
Bengt Rutersten med besökare.