Vi var drygt 30 stycken förväntansfulla STARar som besökte Kungliga Vetenskapsakademien den 10 oktober. Var guide var den duktiga föreståndaren Karl Grandin, som har en gedigen utbildning för detta jobb. Han är nämligen både fil. dr. i vetenskapshistoria och civilingenjör i teknisk fysik så han hade mycket fakta att delge oss. Karl tog emot och hälsade oss välkomna på den stora trappan som leder in till huset. Inne i det vackra huset passerade vi olika rum med byster och målningar av framstående personer. Karl berättade vad vi såg samt en och annan rolig historia om olika föremål i rummen. Bland annat fick vi veta att KVA är en privat stiftelse som lever på bidrag från fonder och andra stiftelser. Svenska staten bidrar med mycket lite pengar. Det finaste rummet var den stora salen där akademien har sina möten. Väggarna var fyllda av målningar på gamla och nya ledamöter och i taket hängde stora kristallkronor. Karl berättade att förr var det så att den som ville ha sitt porträtt på väggen måste först fråga om det gick för sig och därefter utse en konstnär som målade av honom och slutligen själv betala hela kalaset. Att akademien alltid levt i en manlig värld med få kvinnor syntes tydligt. En enda kvinna hade sin tavla där och det var astrofysikern Kerstin Fredga som sedan 1978 är ledamot av KVA. När vi tittat färdigt i det stora huset gick vi till Centrum för Vetenskap där Karl är föreståndare.
Vi var så manga så vi delade upp oss i två grupper som en i taget fick se den fina samlingen av gamla instrument. Här kunde samtliga få sitt lystmäte tillfredsställt när det gällde gamla instrument och tekniska prylar från 1700-talet och framåt. Karl sparade dock det bästa till sist. Han försvann till ett stort kassaskåp som han öppnade och plockade fram en vit kartong som han bar som om det vore ett nyfött barn. Innan han öppnade kartongen tog han på sig vita vantar och lade ut skumgummi på bordet. Det visade sig att kartongen innehöll en bok som han mycket försiktigt lade på skumgummit. Boken var en riktig raritet, nämligen ett original skriven av Tycho Brahe 1595 och tryckt på papper från hans egna pappersbruk på Ven. Längst bak i boken fanns Johannes Keplers egna anteckningar. Den var givetvis skriven på latin så vi förstod inte någonting. Men vi kunde se olika tabeller och diverse positionsanteckningar. Mycket försenade och mycket nöjda tackade vi Karl och överlämnade ett diplom som tack för all vänlighet.
Text och foto: Nippe Olsson
Foto: Bo Zachrisson