Föredrag av A. Brandeker
Den 26:e oktober höll STAR-medlemmen och yrkesastronomen Alexis Brandeker ett föredrag i Magnethuset betitlat ”Unga stjärnors liv och deras förhållanden”. Det handlade inte om popstjärnors skandalösa liv, men riktiga stjärnors liv kan också vara våldsamt. De frågeställningar som behandlades var följande:
- Nybildas stjärnor?
- Var sker nybildning av stjärnor?
- Hur sker nybildningen?
- Vilka är relationerna mellan nybildade stjärnor?
Visst nybildas stjärnor. Det sker huvudsakligen i galaxarmar (täthet 106 molekyler/m3) och i enorma interstellära stoftmoln med en täthet på 1011 molekyler/ m3. I stoftmolnen klumpar stoftet ihop sig till skivor — insamlingsskivor — som roterar. Till slut blir massan så stor att en gravitationell kollaps sker. Blir då tryck och temperatur tillräckligt stora startas kärnreaktioner där väte omvandlas till helium.
Alexis visade en intressant datorsimulering över förloppet, som kan ta hundratusentals år. De flesta nya stjärnor är små, jämförbara med solens storlek. Endast några få blir riktigt stora. I regel bildas två eller flera stjärnor samtidigt i samma område och kan då bli dubbel- eller multipelstjärnsystem.
Alexis förklarade att stjärnornas utveckling kan illustreras i HR-diagrammet (HR = Hertzsprung-Russel). Livslängden för en stjärna beror på dess massa. Ju större massa desto kortare livslängd.
Runt nya stjärnor finns ofta en ring eller skiva av stoft som blivit över från stjärnbildningen. Här kan det bildas planeter. Hittills har man funnit 374 exoplaneter, dvs planeter runt andra stjärnor än var sol. Dessa är då stora som Jupiter eller större. Än så länge räcker våra instrument inte till för att kunna se så små planeter som jorden. En fundering man kan ha är hur eventuellt liv på en exoplanet påverkas om planeten befinner sig i ett dubbelstjärnsystem. Är det negativt eller positivt?
Text och f0t0: Åke Karlsson, Gunnar Lövsund