I år var det Observatoriekullens dag. Då firade även SMHI att det är 250 år sedan Per Warghentin började notera väder och temperatur på kullen. Under alla dessa år har noggranna anteckningar gjorts tre gånger per dag året runt. Den mätserien är den längsta som finns i världen från en och samma plats. Vilket betyder att den är mycket viktig för de forskare som tittar på klimatet förr, nu och i framtiden. Arrangörer för dagen var förutom SMHI även STAR, Observatoriemuseet och Observatoriemuseets vänner.
Dagen bjöd på närmast perfekt väder. Tillräckligt molnigt för att SMHI skulle kunna demonstrera olika typer av molnighet och tillräckligt soligt för att vi på STAR skulle kunna visa solskivan projicerad genom vår fina 60-mm Zeissrefraktor.
Det var fullt med folk. Förutom hyfsat väder bidrog säkert en helsidesartikel i DN och dessutom annonser att många kände sig lockade till att besöka Kullen. Jag tror att vi på STAR fick besök av mellan 300 och 400 nyfikna som antingen tittade på solen i Zeissrefraktorn på gården eller tittade in till Gunnar Lövsund i Magnethuset. Jag tror att vårt arrangemang var det mest populära. Det var till och med kö ibland. Många som satt i kaféets uteservering avbröt sin måltid bara för att få se solen när den visade sig. De tre Stararna Rickard Billeryd, Gunnar Lövsund och undertecknad fick jobba hårt för att visa solen och besvara alla frågor. Frågorna handlade mycket om solfläckar eftersom vi hade turen att en skapligt stor fläckgrupp fanns mitt på solskivan. Gästerna var mycket imponerade när vi gjorde jämförelser mellan fläckens och jordens storlek. Allt blir ju så bra när en solfläck visar sig. Plötsligt går det att med enkla och få ord få människor att förstå hur jättestora solfläckarna och förstås själva solen egentligen är.
SMHI hade intressanta och mycket uppskattade föredrag varje heltimme. Tacka tusan för det eftersom dagens programledare var självaste John Pohlman som väl nästan alla minns trots att han inte längre syns i TV-rutan. Museet hade visningar varje halvtimme och en speciell visning av en planisfär i valvet. Den visningen uppskattades av framförallt barnen som fick rita det planisfären visade på väggarna. Inte bara väggarna förresten. Planisfären var nämligen så fiffigt gjord så den visade 180 grader på både väggar och tak. Den uppskattade visaren var Micke som studerar astronomi på Albanova.
Klockan 17 tvingades vi avbryta visningen av solen beroende på att den gömde sig bakom Magnethusets tak. Men ända fram till stängning kl 18 var det gäster i Magnethuset som ville veta mer om STAR. Många köpte affischen med de fina astrobilderna som alla är tagna från Saltis.
Dagen var alltså mycket lyckad, mycket folk och stort intresse för STAR och alla klubbens aktiviteter. Tyvärr kan vi inte visa bilder från den lyckade dagen eftersom ingen av oss tänkt på att ta med en kamera. Men vi lovar härmed att inte glömma kameran till nästa års höstvisning.
Text: Nils-Erik ”Nippe” Olsson