Saltsjöbaden

Allt som händer ute i Saltsjöbaden

2019-03-11 Utflykt till Saltis

webmaster Håkan
ArgoNavis handkontroll

Denna kväll var programmet i Magnethuset inställt. I stället hade Nippe via sin maillista aviserat utflykt till observatoriet i Saltis. Ett tiotal medlemmar kom ut för att observera. Vi delade upp oss i två grupper, varav den ena besökte Astrografen under ledning av observatoriechefen Henrik Claesson Pipping och den andra kom till Meridianpassagehuset. Senare bytte grupperna plats. I Meridianpassagehuset hade Bengt Rutersten och Gunnar Lövsund i förväg kalibrerat den nya Push-To-anordningen i östra kupolen i så nu var det tämligen enkelt att hitta önskade objekt. Vi kikade bl. a. på några galaxer i Leo. Och givetvis beundrades det nya golvet i den västra kupolen.

Lägesgivare (enkoder) monteras på axlarna för RA och Dec. Här visas den svarta givaren på RA-axeln.

Push-To-anordningen ArgoNavis fungerar så här: Först görs en kalibrering: Teleskopet riktas in mot en känd stjärna och beteckningen för denna matas in i handkontrollens dator. Då registrerar handkontrollen lägesgivarnas positioner. Med handkontrollen knappar man sedan in önskat objekt, t.ex. M13. Koordinaterna för M13 finns lagrade i datorn. I ett fönster på handkontrollen visas med pilar åt vilket håll teleskopet ska röras för att nå M13. I princip enkelt, men vår uppställning i Saltis komplicerar det hela något. Push-To är alltså en manuell motsvarighet till motoriserad Go-To.

Text och Foto: Gunnar Lövsund

Några av besökarna i östra kupolen
Bengt Rutersten obsar i Newtontuben

2017-10-30 Utflykt till Saltis

webmaster Håkan

Denna måndagskväll hade STAR utflykt till Saltis på programmet. Det normala är att vädret sätter käppar i hjulet så vi inte kan åka. Men denna måndag hade vi vädrets makter på vår sida och det var stjärnklart. SMHI lovade bra väder till sena natten så det blev inget problem med observationstid. Klockan 19 hade 12 stycken samlats i Magnethuset och tillräckligt med bilar fanns tillgängliga. Bilarna fylldes och vi åkte i väg. Vid Slussen tvingades jag vända för min ryggsäck med okular låg kvar i Magnethuset. Därför kom jag sist till Saltis. Ytterligare 2 medlemmar hade anslutit så nu var vi 14.

Saltis tog som vanligt emot oss med sin vackra natur och lite mystiska mörker. Månen lyste vackert i söder och mörkret i öster såg bra ut. Belysningen i östra kupolen var nerplockad beroende på att Fastighetsverket reparerar våra kupoler invändigt. Luckorna fungerade för en gångs skull riktigt bra vid både öppning och stängning. Västra kupolen går däremot inte att använda. Teleskopet har vi plockat bort och luckorna går varken att öppna eller stänga.

Planen för kvällen var att börja med M57 (Ringnebulosan), fortsätta med en rejäl titt på månen och avsluta med Andromeda (M31) och Plejaderna (M45). M57 kunde vi inte hitta trots mycket letande i rätt område. Därför tittade vi på stjärnorna runt omkring för att se hur mycket mer som syns i ett teleskop. Därefter gick vi till månen som var lättare att hitta. Nu kom förklaringen till att vi inte hittade M57. Månen hade en rejäl halo av dis och fukt runt sig och det var det som täckte vår Ringnebulosa. Roger Wallberg hade med månfilter så vi kunde se en finfin måne med massor av detaljer trots att den var mycket ljusstark. Nästa objekt blev Andromedagalaxen som gick lätt att finna. Den var lite mystisk med sitt ljusa centrum och ytterkanter som normalt inte syns. Vi letade efter mörka stråk och faktiskt var det minst två stycken som tydligt kunde urskilja några. Avslutningen blev den alltid lika fina M45 med sina vackra ljusblå stjärnor som inte är så gamla. Klockan var nu strax efter 22 så vi stängde och skiljdes åt. Fler kommentarer kom att de varit en fin och givande kväll med intressanta och fina objekt. När jag åkte hem hade jag som vanligt den där mysiga pirrande känslan i kroppen som alltid kommer när det varit en givande kväll i Saltis. För, hur man än vänder på det så är våra instrument i mörka Saltis bättre och mer exotiska än i Magnethuset inne i stan. Hoppas att den 20 november får lika bra väder för då gör vi en ny utflykt till Saltis.

Text: Nippe Olsson

2016-05-28 Hemliga rum

webmaster Håkan
Per Frejvall demonstrerar sin favorit Astrografen.

Statens Fastighetsverk (SFV) förvaltar över 2000 kulturellt värdefulla byggnader och anläggningar. En del av dessa är öppna för allmänheten. Någon gång per år ger man allmänheten möjlighet att besöka några utvalda objekt, som normalt är stängda. Det kan vara f.d. militära bergrum, gamla radiostationer eller vackert renoverade hus. Dessa aktiviteter kallar man ”Hemliga Rum”. I år ville man bl.a. visa det gamla observatoriet i Saltsjöbaden, som numera arrenderas av Kunskapsskolan. Och eftersom STAR nyttjar ett par av byggnaderna där så blev vi naturligtvis tillfrågade om vi kunde/ville visa vår verksamhet. Och visst kunde/ville vi. Inför evenemanget gjorde vi i ordning ett reklamnummer av Stella att delas ut till besökare. Vid 9-tiden på lördagsmorgonen samlades vi 7-8 STARar för genomgång med SFV och ganska snart började nyfikna besökare komma. Sedan var det en stadig ström fram till kl. 16. I alla våra tre kupoler berättade vi om det befintliga teleskopet och vad man kunde göra med det.

Nippe Olsson talar sig varm för Newton- och Cassegrain-teleskopen.

Vädret var lite gråmulet och en kortare regnskur fick vi stå ut med. Totalt räknade SFV-funktionärerna in 1328 besökare varav många besökte våra kupoler. Och några av dessa blev kanske medlemmar i STAR. Och för oss förevisare var det roligt att sprida lite kunskap om astronomi till allmänheten.

Läs mer om Hemliga Rum

https://www.sfv.se/sv/bygg-pa-kunskap/hemliga-rum/hemliga-rum-2016-start/stockholms-observatorium-i-saltsjobaden/

Här visar ordförande Peter Nerman Zeissrefraktorn.

 

2016-04-09 Städdag i Saltis

webmaster Håkan
Tore Månsson och Anders Mårtensson lastar släpkärran.

Efter den inventering och första städning som gjordes 2016-01-30 i Meridianhuset, så var det nu dags för den verkliga utgallringen. För ändamålet hade Peter Nerman ordnat med en släpkärra och den behövdes minsann. Mycket skrot hade hunnit samlas under årens lopp. Tanken en gång i tiden var ju förstås att det ”kunde vara bra att ha”. Men som vanligt blev det bara en hög oanvänt. Släpkärran lastades full och sedan bar det iväg till återvinningen. Det blev ytterligare en sväng innan man kunde röra sig fritt i huset.