Saltsjöbaden

Denna måndagskväll hade STAR utflykt till Saltis på programmet. Det normala är att vädret sätter käppar i hjulet så vi inte kan åka. Men denna måndag hade vi vädrets makter på vår sida och det var stjärnklart. SMHI lovade bra väder till sena natten så det blev inget problem med observationstid. Klockan 19 hade 12 stycken samlats i Magnethuset och tillräckligt med bilar fanns tillgängliga. Bilarna fylldes och vi åkte i väg. Vid Slussen tvingades jag vända för min ryggsäck med okular låg kvar i Magnethuset. Därför kom jag sist till Saltis. Ytterligare 2 medlemmar hade anslutit så nu var vi 14.

Saltis tog som vanligt emot oss med sin vackra natur och lite mystiska mörker. Månen lyste vackert i söder och mörkret i öster såg bra ut. Belysningen i östra kupolen var nerplockad beroende på att Fastighetsverket reparerar våra kupoler invändigt. Luckorna fungerade för en gångs skull riktigt bra vid både öppning och stängning. Västra kupolen går däremot inte att använda. Teleskopet har vi plockat bort och luckorna går varken att öppna eller stänga.

Planen för kvällen var att börja med M57 (Ringnebulosan), fortsätta med en rejäl titt på månen och avsluta med Andromeda (M31) och Plejaderna (M45). M57 kunde vi inte hitta trots mycket letande i rätt område. Därför tittade vi på stjärnorna runt omkring för att se hur mycket mer som syns i ett teleskop. Därefter gick vi till månen som var lättare att hitta. Nu kom förklaringen till att vi inte hittade M57. Månen hade en rejäl halo av dis och fukt runt sig och det var det som täckte vår Ringnebulosa. Roger Wallberg hade med månfilter så vi kunde se en finfin måne med massor av detaljer trots att den var mycket ljusstark. Nästa objekt blev Andromedagalaxen som gick lätt att finna. Den var lite mystisk med sitt ljusa centrum och ytterkanter som normalt inte syns. Vi letade efter mörka stråk och faktiskt var det minst två stycken som tydligt kunde urskilja några. Avslutningen blev den alltid lika fina M45 med sina vackra ljusblå stjärnor som inte är så gamla. Klockan var nu strax efter 22 så vi stängde och skiljdes åt. Fler kommentarer kom att de varit en fin och givande kväll med intressanta och fina objekt. När jag åkte hem hade jag som vanligt den där mysiga pirrande känslan i kroppen som alltid kommer när det varit en givande kväll i Saltis. För, hur man än vänder på det så är våra instrument i mörka Saltis bättre och mer exotiska än i Magnethuset inne i stan. Hoppas att den 20 november får lika bra väder för då gör vi en ny utflykt till Saltis.

Text: Nippe Olsson

Klockan 1900 samlades ett glatt gäng om 12 stycken i Magnethuset. Kvällens program var utflykt till Saltis. För en gångs skull var vädret bra så vi bestämde att åka. Av tidsskäl valde två stycken att stanna och observera från Magnethuset. Vi övriga tio tog plats i tillgängliga bilar och körde i kolonn till Saltis. Bilarna parkerades vid huvudbyggnaden eftersom det var för halt att köra uppför backen på baksidan. Under promenaden till Meridianpassagehuset pratade vi lite om historien om observatoriet. Vi gick även runt i Meridianpassagehuset så alla fick se hur fint vi har det. Nu när vi var endast tio stycken valde vi att använda endast ett teleskop och det fick bli Newton-teleskopet i den östra kupolen. Ett fint instrument med sin 254 mm spegel och en brännvidd (f) om 1500 mm. De som räknade kom genast fram till ett F värde om 6.

Kvällens observationsobjekt bestämdes bli M45 Plejaderna, M42 Orion nebulosan samt den alltid lika spännande Jupiter som syntes i sydost. Turordningen bestämdes till att vi börjar i väster med M45 beroende på att vi inte ville att den skulle försvinna bland alla ljusföroreningar ju närmare Stockholm den kom. Bengt Rutersten skötte teleskopet och hittade snabbt varje objekt så vi slapp långa väntetider. Saltis har en betydligt mörkare himmel än Magnethuset inne i stan och fler stjärnor syns. Under tiden vi väntade på vår tur tittade vi på stjärnbilder och pratade om dem. För varje objekt som Bengt låste teleskopet på berättade han vad det var vi såg. M 42 väcker alltid entusiasm. Att det går att se stjärnor inne i nebulosan är en fantastisk syn. Någon tyckte sig till och med se färger i nebulositeten. Kvällens sista objekt blev Jupiter. Den syntes så tydligt så vi brassade på med ett 12 mm okular som gav 125 gångers förstoring. Alla som tittar på Jupiter i teleskop blir alltid lika förundrade ”Är det verkligen Jupiters röda band vi ser på var sida om mitten? Men så tydligt de syns”.  Något som blev mycket tydligt när vi tittade på Jupiter var seeingen. Skärpan pulserade kraftig, allt från en suddig fläck till en mycket detaljerad planet med röda band.

Saltis är ett fantastiskt fint ställe. Jag är övertygad om att samtliga precis som jag kände magin när vi i mörkret tittade i teleskopet och det enda vi såg var ett objekt som ligger långt, långt ut i Universum. Lugnet och friden i Meridianpassagehuset måste upplevas för den är svår att beskriva med ord. Vi måste med andra ord försöka använda Saltis betydligt mer.

Strax efter 2130 tyckte vi att det fick räcka för kvällen. Med viss möda lyckades vi stänga den högra luckan som var den enda vi öppnade. Till slut blev allt stängt och vi gick mycket nöjda ut i den mörka Saltisnatten. Som avslutning njöt vi en stund av Karlavagnen och lärde oss lokalisera Polstjärnan med hjälp av den. När vi skiljdes vid bilarna var alla lite frusna men mycket nöjda med en fin kväll vid STARs teleskop i Saltis.

Text: Nippe Olsson