Äntligen en måndag med stjärnklar himmel. Magnethuset var skapligt fullt med förväntansfulla medlemmar som ville se något spännande genom vårt teleskop. Vi fick börja med en kalibrering av teleskopet eftersom det inte fungerat tillfredsställande i år. En massa olika inställningar fick vi göra som till en början misslyckades. Men tack vare Håkan Lundbergs kunskap och kännedom om Celestrons teleskop gjorde vi en lite udda manöver som nollställde teleskopets dator till utgångspunkten. Därefter kalibrerades teleskopet och nu var det klart för användning.
För att testa kalibreringen valde vi Albireo och teleskopet gick dit på egen hand och stjärnan hamnade nästan mitt i okularet. Kalibreringen gick således bra. Alla i kupolen tittade och vi pratade lite om stjärnan eller rättare sagt stjärnorna eftersom det är en dubbelstjärna. När teleskopet nu fungerade så bra så chansade vi på den planetariska nebulosan M57 som är betydligt ljussvagare än Albireo. Samma goda resultat. Nebulosan hamnade nästan mitt i okularet och vi njöt av den tills alla sett sig mätta. Andromedagalaxen är ju en lika stor utmaning mitt i en storstad. Men även den lyckades vi finna och för en gångs skull såg vi den riktigt bra. Magnituden är visserligen 3,5. Men galaxen är ju stor till ytan och blir då betydligt knepigare att se. Några använde sina mobiltelefoner för att ta kort genom okularet. Hur det gick vet jag inte. Men om någon lyckades vore det kul om bilderna kom in på vår hemsida under galleriet. Innan vi stängde frågade jag några vad de tyckte om kvällen. En sa ”jättebra, speciellt var det kul att vara med när teleskopet kalibrerades”. Kul att vi äntligen lyckades observera i Magnethusets kupol.
Text: Nippe Olsson